Känner mig konstig, onormal och helt förvirrad.

Förstår bara inte vad som händer och tar ut min förvirring genom att gå på ensamma promenader(saknar dig Linnea och våra roliga promenader!) och sitta uppe hela nätter och lyssna på lugn musik.

Fattar inte att jag ska snart börja gymnasiet, att jag funderar på att skaffa ett helg jobb, att jag kommer faktist ta framsteg i mitt vuxenliv och börja växa upp.

Jag vill inte, orkar inte, vågar inte. Det enda jag vill är att bara fortsätta vara oansvarfull och barnslig.

/Sara